Ingen kan förstår hur de är att ha ett barn med NPF. Hur överlever man? Hur hanterar man allt? De är frågor man aldrig kommer kunna svara på. För man bara måste. 

För att få nya krafter så funkar de att bryta ihop och gråta. Efter får jag ny kraft och fixar de några dagar till. 

Och att bryta ihop och gråta gör jag inte för att folk ska tycka synd om mig eller att jag tycker synd om mig själv. Utan de är för att jag måste. Bryter jag inte ihop så kommer jag gå i tusen bitar tillslut och inte orka. 

Ikväll när vi skulle lägga oss va Felicia sååå hungrig. Ta smörgås men nej de skulle hon inte. För de är ju inte gott! Ööhh okej du äter de men men ikväll gick de inte. 

Så va gjorde jag då?

Koka ihop gröt. Vilket jag gjort flera ggr mitt i nätterna. Tidiga morgnar mm. 

Varför? För de blir ett måste för henne. Hon är så inställd på att äta gröt så för att minska oro och tjat så gör jag de. Inte bara jag utan även många andra NPF föräldrar gör likadant. 

Så när saker blir ett måste så får man bara göra för att dom ska må bra ♥️ mannagrynsgröt 👌