Jag har fått inspiration.... eller mod kanske jag ska säga att skriva om Felicia och hennes diagnoser(Felicia har godkänt detta självklart) och hur vi har de hemma. 

Modet fick jag från den här bloggen Jessica

Det är en sån blogg man skulle velat haft i början så man ser att andra har de likadant. Att de inte bara är mitt barn som är så här.

Nu är alla barn väldigt olika men hade jag haftdetta att läsa hade vi sökt hjälp mycket tidigare och då hade inte livet varit såhär tror jag. 

Jag hade vågat söka hjälp och inte tänkt att det går över för de gör inte de. Inte utan hjälp. 

Ni vet ju redan att jag varit hemma sen 23/1-18. Vilket jag aldrig trodde skulle bli en så lång process. Psykolog, läkarbesök och sjukgymnast. 

Och jag går på gymmet. Men kungar jag inte varit där på lääääänge. Och de märks i min  rygg. Får la bli en tur på fredag. 

Ja som ni vet har Felicia diagnoser. Och ska jag vara ärlig vet jag inte vilken som är "jobbigast" av dom.

Den selektiva mutismen har blivit en riktig berg och dalbana. Älskar att höra hennes röst(dock inte alltid alla ord som hoppar ut) men de märks mer och mer hur de sätter stop i hennes vardag. Hur man oftast måste vara med så saker blir rätt med det hon vill. Så ena dagen svarar hon inte någon medans nästa svarar personalen i kassan på mc vad hon vill ha. Så de går framåt. 

Autismen är svår. Har inte jätte kunskap men kan ju en del. Och vi väntar på utbildningen vi ska få gå på. Blir ju annat när man lever mitt i det. Och de börjar bli lite svårigheter i skolan med läsningen men vi ska på möte om detta så de ska bli ordning på de. 

Sen till den som vi aldrig kommer förstå oss på. Itermiten explosive. Va gör man? Hur gör man? Hon blir så farligt arg så vi har lås på knivlådorna. Eller allt farligt är inlåst i den lådan. 

Hur gör man när hon slår en så fort hon blir arg? Och jag som levt i ett förhållande i ca 4 års tidmed misshandel så låser jag mej. Jag bara tar emot. Och de är bara mej hon går på. Så jag kan inte vara själv med henne. Så vi har Pia som räddat upp vårat liv som jag skrivit några ggr men jag kan inte tacka denna familjen nog💕

Jag vill så gärna ha hjälp med den diagnosen(och jo de är en diagnos. De har blivit de nu men inte varit de förr) så har någon kunskap eller vet så hör gärna av er. 

Mitt emellan allt kaos så här hon den mest underbara tjej som har så roligt och skoja och myser. Men de kan vända väldigt fort. 

 Och vill förtydliga att Felicia är inte farlig. Hon går inte på andra och slåss. Hon visar aldrig utåt hur de är. De är sånt som blir hemma.